Detta med att komma ihåg att man faktiskt har startat en blogg faller mig ofta i glömska har jag märkt,    och när jag väl kommer på att jag kanske borde skriva lite så är det oftast när jag ligger i sängen och på väg att somna och vem orkar öppna upp datorn då?? Inte jag iaf.

Nåja, så mkt har inte hänt sen jag blogga sist.

Jag har börjat att jobba igen efter sjukskrivningen, 50% just nu fram till semestern. Det känns kan jag lova, så länge jag är på jobbet så är det ok men när jag väl är hemma så kommer smärtan och tröttheten, undra hur det kommer att gå när jag ska börja jobba 100% igen?

När väl studentfirandet var över så var det dags att för första gången fira HagVidSon-dagen. HagVidSon heter förskolan jag jobbar på och för första gången sen dom startade så ville dom ha en dag då dom uppmärksammar och hyllar alla medarbetare och alla förskolor runt om i landet som dom äger.

Bra initiativ tycker jag.

I år hölls detta en Lördag i Örebro, vi hade först konferans på Conventum fram till kl.16,sedan incheckning på hotell för att sedan avsluta kvällen på Örebro slott med fin middag,prissutdelning och lite festliga aktiviteter.

Tre kategorier hade dom, årets projekt, årets medarbetare och årets förskola och tänk, i år vann förskolan som jag jobbar på.

Så nu har vi lite att leva upp till till nästa år, vi vill väldigt gärna vinna årets förskola igen och såklart även projekt samt medarbetare.

så stort grattis till min förskola, Förskolan HagVidson Ekot i Surhammar   Vi fixade det.

Annars som sagt så rullar livet på, det är jobb..familjeliv..fritid..jobb igen.

Känner att det är mkt nu, jag har inte känt mig på topp på länge. Försöker inte visa det så mkt utåt men familjen ser det på mig, jag är retlig, ledsen, har sömnproblem. Orken och lusten är som bortblåst.

Det har varit mycket om och med många runt omkring mig, först katten som blev sjuk som vi fick ta bort, sedan hunden på det som vi också fick ta bort, mina båda operationer, svärfar som fick sin stroke, pappas dödsårsdag. Man försöker fixa vardagen som vanligt men sakta men säkert så tynar den bort och jag vet inte vad jag ska göra för att hitta tillbaka till den livsglädje jag hade för ett år sedan.

Kanske lite semester kan hjälpa??

Nä, nu är det dags att logga ut och försöka hitta en bekväm sovställning i sängen. I morgon så är det jobb igen som gäller och på kvällen så ska vi ha en sommarfest på jobbet, på Lördag så ska jag och maken in på Cityfestivalen och på söndag så fyller syrran år. Fullt upp liksom.

God Kväll på er // Kram

Efter andra fotoperationen på kort tid så var det äntligen dags att få börja jobba lite smått igen.

Redan veckan efter operation så var jag rastlös och vaggade av och an som en äggsjuk höna här hemma, men denna gång så var min läkare noga med att jag var tvungen att stanna hemma hela sjukskrivningen ut för att ge foten en chans att läka.

Men nu i Fredags så var det iaf dags att packa väskan och bege sig till jobbet.

Lite nervös var jag allt, kommer barnen känna igen mig ? Har jag glömt allt? men tack och lov så hade vi inte så många barn denna fredag eftersom det var en klämfredag så jag fick en lugn start.

Alla barn kände igen mig   och allt rullade på precis som man inte hade varit borta i 4 månader.

Nu kör jag fysioterapi och rehabträning och jobb 50% fram till semestern, första semesterdagen är det dags för ett sista  (vad jag hoppas) återbesök på Sophiahemmet. 

Håll tummarna   

Säg hej till våran nya familjemedlem Gizmo 12 veckor.

Våran Katt Smille har känt sig ensam sen Sune dog November, vi har pratat länge om att skaffa en kompis till honom och nu hittade vi äntligen en kattunge.

På 2 år så har vi förlorat 3 kära familjemedlemar, först våran fina hund Selma, sedan vår underbara katt sune och i Januari så blev även våran charmiga Majsan sjuk och gick bort ( pappas hund som vi tog hand om när han dog ).

Vi funderade länge och väl om vi verkligen ville ha ett nytt husdjur, för hjärtesorgen efter ett djur är hemsk men efter mkt diskussioner så blev det en Gizmo  

I början så var smille lite skeptisk och undrade va 17 husse och matte hade släpat hem, men efter bara ett par dagar så är dom nu så gott som bästa vänner...eller ja, iaf vänner .

Välkommen till Familjen 

Suck..skrev ett långt inlägg om sonens student i Onsdags men av nån anledning så försvann hela inlägget.

Orkar inte skriva om utan summerar hela alltet så här, organiserat kaos, värme, stekande sol, god mat, ännu godare tårta ( Tack Lina ) Skjutande champange korkar, fotbollsresa till Manchester i present, huset fullt av släkt och vänner. Mamma nöjd, sonen ännu nöjdare.
Tack alla som kom och förgyllde sonens student.

Här är lite bilder

Äntligen är jag tillbaka på bloggplatsen igen.

Bloggade en hel del när mina killar var små men sen så rann det ut i sanden, tiden fanns ju inte riktigt till.

Men nu är det andra tider, båda barnen är vuxna och denna mamma har mer tid att spendera vid datorn ( på gott och ont )

Vem är jag då?   

Jag är 46år, mamma till 2 killar som nu har hunnit bli 24 resp 20 år, jag är gift med världens bästa gubbe, bor i en liten by utanför Västerås.

Jobbar som barnskötare på orten och har självklart djur..2 katter som heter Smille och Gizmo som är 6 år resp 3 månader.

Är oftast pigg och glad , men under en  ganska intensiv period så har jag opererat min fot 7ggr , jag miste min pappa, en katt och två hundar så tankarna om livet, döden och hur snabbt saker och ting kan ändras genomsyrar mitt liv just nu.

Denna blogg är mest till för min skull och kommer handla mkt om mitt mående, familjen och djuren.

Att få skriva av sig är den bästa medicinen.

Nu ska jag bara lista ut hur denna blogg fungerar men sen så ska jag sätta igång med skrivandet.