Mina 4 dagar som gräsänka är nu över, maken och sonen har landat på Arlanda och är på väg hem.

Det ska bli så skönt när dom är hemma igen, jag suger verkligen på att vara ensam. Eller nån dag eller så är det väl skönt, men jag hatar att sova själv, hatar tystnaden samt är mörkrädd så det är ingen bra kombo för att vara själv.

Så vad har jag sysslat med medans maken och sonen slog klackarna i taket i England? Jo det ska jag säga er..jag har inte gjort ett skit.

Har haft så boring!!. Skulle ha träffat syrran för lite vin i Lördags och gått på bio i söndags med en vän men allt rann ut i sanden, jag måste vara jordens tråkigaste människa tydligen eftersom alla bara bangar...så tråkigt.

Så jag har typ ist pratat med katterna, solat medans solen var framme, varit och handlat, uppdaterat spotifylistan, tog en fika hemma hos syrran, tvättat, städat, kollat på olika serier och filmer ( såna som maken inte är så sugen på att kolla ) och levt på typ Pepsi Max och godis i fyra dagar   . Livet som gräsänka   

Nu så ska maken få kurera sig lite, fått sonens förkylning tydligen...sen så ska vi hitta på nåt ihop.

Bara vara och mysa..underbart.

Något som jag däremot har hunnit med medans dom har varit iväg är att jag har fått tid att fundera, fundera över livet, över människor runt omkring mig, vänner, familj. Funderat över varför jag har nöjt med med att vara nr 2 eller to.m 3 och 4 på folks lista.

Att jag har nöjt mig med att vara den man ringer när ens vän inte har tid att följa med att shoppa eller fika. Då ringer man mig, Malin säger inte nej.

Men för mitt eget måendes skull så tänker jag säga nej, jag är faktiskt värd att få vara nåns nr 1. 

Jag älskar min man, så tacksam över att han är min bästa vän men många gånger så saknar man en kvinnlig vän att prata med.

Jag har mina arbetskamrater som jag kan prata med, några vänner som man pratar med via fb, en go lillasyster,en fin svägerska men ingen jag verkligen känner att jag kan prata med och det saknar jag, saknar så enormt.

Nån jag kan lita på, som man kan vända sig till kl 24 på natten.

Detta har jag funderat mycket på under dessa dagar.

Nu är det dags att sova, ta med tankarna till sängen och göra dom till drömmar ist.

Kram // Malin